Sitter just nu i soffan, inte helt nykter och kollar på fotboll. 

Tänker att det kanske är bättre att skriva av mig på bloggen än direkt till nån specifik person. 

Det blir oftast så när jag druckit, att jag får ett bekräftelsebehov. 

Jag skulle int dricka så mycket idag, och det är ju ingen bra orsak, men jag hade förväntnigar på denna kväll, som int gick i uppfyllelse, vilket är bra.

Men jag har ju svårt att tacka nej till wiskey. Och det har ju int hänt något opassligt, men det är inte långt ifrån. 

När man har en kännsla i kroppen, och tycker att en liten fylla är enkel att skylla på om man gör något.  Samtidigt som man vet att alkohol är fienden.

Just det här är en av dom sakerna som ger mig ångest. Att alkoholen ger mig det självförtoendet jag behöver, samtidigt som jag vet att jag behöver klara av samma sak utan alkohol. Jag behöver ställa frågan till mig själv: kan jag gör dethär nykter? 

Oftast är svarer nej. Tidigare fanns det ingen gräns. Nu har jag lärt mig att hålla mig för att göra saker bara för att ja inte är helt nykter.

Det är t.ex. orsaken att jag hållit fast vid killar längre än jag borde, för att jag alltid fick bekräftelsen jag ville ha. Tänkte skriva behövde, men vill ha är mera rätt. 

Det kanske inte är en jätte bra ide att blogga om det häller, men jag måste få skriva av mig, och just nu känns det meningslöst att skriva i min dagbok, min blogg är väl ändå till för att jag skall få skriva om mina kännslor. Och jag tror det finns flera där ute som känner lika som jag. Som söker bekräftese på fyllan från ställen där det ine är bra att söka bekräftelse. Till er vill jag säga: kämpa på. Det blir bättre, du lär dig småingom vad du är värd! 

 

Tack och förlåt.

 

 

 

Madde